Är firande av helgdagar och olika seder misshagliga
inför Gud på grund av sitt hedniska ursprung?
Är något orent och en del av falsk tillbedjan
bara för att det har hednisk bakgrund?

Enligt Sällskapet Vakttornet och några andra religiösa organisationer, kan de flesta helgdagar och sedvänjor, sådana som jul, påsk, födelsedagar m.m. inte firas p.g.a. sitt hedniska ursprung. Eftersom många helger, olika seder och bruk antingen är obibliska eller av hedniskt ursprung, tror man, att man tar del i falsk avgudadyrkan, att "man rör vid det som är orent", som misshagar Gud, och" eggar honom till svartsjuka." Men är detta verkligen att "blir ojämnt sammanokad med otroende?" Är vägran till fira jul, födelsedagar och många andra sedvänjor av icke skadlig natur vad aposteln Paulus ord avsåg, "Gå ut från dem och avskilj er ... och sluta röra vid det som är orent och jag skall ta emot er?
(2 Kor 6:14-18; 5 Mos. 32:16)

Det finns ingen som förnekar att jul, födelsedagar, nuvarande påskfirandet (med kaniner, ägg osv.), nyårsfirande och många andra helger och evenemang har direkt hedniskt ursprung. Födelsedagsfirande med ljus var en gång förenade med utövande av astrologi, vilket fördöms i bibeln. Julgranar, mistel och datum av 25 december härrör allt eller delvis från hedniska religioner, sådan som guden Mithras och den veckolånga Saturnus festen i Romarriket. Men kan deltagande av sådant firande, kategorisera varje enskild individ som utövare av falsk avgudadyrkan, som misshagar Gud? Gör detta någon skyldig till att "röra vid det som är orent?" (Domareboken 2:13; 1 Sam 7:3; 5 Mos.18:10-12; Dan 4:7)

Paulus ord i 2 Kor. 6:14-18 att "inte bli ojämnt sammanokad med otroende ... gå ut från dem och avskilj er ... och sluta röra vid det som är orent och jag skall ta emot er", var en kombination av citat från Jesaja 52:11; Jer. 51:45; 2 Mos.23:32,33; 5 Mos.7:3. Alla dessa skriftställen hade att göra med direkt tillbedjan av andra falska gudar, att gå emot Guds föreskrifter om kärlek och barmhärtighet och genom "sammanokning" eller äktenskap med tillbedjare av falska gudar, som hade en skadlig och omoralisk utövning som ingrediens.

De var inte tillämpliga på en Israelit som lydde den mosaiska lagen, men ändå följde olika hedniska sedvänjor av icke skadlig natur. De är inte heller tillämpliga på moderna icke skadliga sedvänjor och helgfirande som har hedniskt religiöst ursprung. Att tolka Paulus ord som en lagenlig tillämpning på varenda sedvänja innehållande hedniskt ursprung för all framtid, är till missförstå betydelsen av Kristendomens grundtema, "älska din nästa, för på detta hänger hela lagen och profeterna." (Matt. 22:34-40; 7:12)

Å andra sidan, när en hednisk sedvänja eller firande blev skadlig för andra, eller innebar en direkt tillbedjan av andra gudar, med skadlig, självisk och omoralisk utövning, var den i direkt strid mot den mosaiska lagen, och den kristna kärlekens lag, därför också emot Gud. Till exempel: många Israeliter följde efter den falske guden Molek och offrade sina barn genom att bränna dem i eld för att behaga Molek. Denna hedniska sedvänja gick långt bortom blott och bart firande, den var avskyvärd och i direkt strid mot Guds lag. Den misshagade honom och drog på sig hans straff.

Var det hedniska ursprunget själva problemet?

När Mose gick upp på Sinai berg, hämtade han stentavlorna med de tio budorden. När han kom ner fann han hebréerna ta del i ett egyptisk firande. Gud blev mycket arg på detta och straffade dem. Men var detta för att de helt enkelt sjöng och dansade enligt en egyptisk hednisk sedvänja? Tydligen inte, för deras handlande gick långt bortom ett blott och bart firande av en hednisk sed. Det var en fullständig brist på uppskattning av Guds mirakulösa räddning genom röda havet och det var direkt avgudadyrkan av en guldkalv, och därmed förbunden egyptisk utövning av omoraliskhet och självisk böjelse. Återigen - var det skadlig utövning och tillbedjan av andra gudar som var orsaken till Guds vrede eller var det enbart för att det var ett firande av egyptiskt hedniskt ursprung?

Enligt 2 Konungaboken kapitel 17(NW), förde kungen av Assyrien med sig folk från många nationer och befolkade Samaria. Men därför att de "inte fruktade Jehova" och följde "landets Gud". "Därför har han sänt lejon bland dem, och dessa dödar dem nu." Så kungen av Assyrien sände då en av prästerna i Israel, som var i landsflykt, för att lära Samariterna om den sanna religionen och Hebréernas Gud, Jehova. Resultat blev att, "De blev människor som fruktade Jehova, men det var sina egna gudar som de i verkligheten tillbad , enligt de nationers religion från vilka man hade fört dem i landsflykt", vilket resulterande i Guds ogillande.

 Kan denna redogörelse tillämpas på människor idag, som hävdar att de tjänar den sanne Guden, men följer seder och firande som har hedniskt ursprung? Kan man säga att dessa personer "fruktar Jehova, men ... följer deras tidigare religion?" Är detta vad hände i Samariternas fall i 2 Konungaboken? Nej för innehållet i 2 Konungaboken, visar att seder och firande som Samariterna tog del i, var direkt "tillbedjan av (beläten) huggna bilder", i överträdelse av Guds lagar. De utövade sexuell omoraliskhet och "brände deras söner i eld till Adrammelek och Anammelek, Sefarvajims gudar."

Säkert var att, om Samariterna visade varandra kärleksfullt uppförande, skulle de vara i harmoni med "landets Gud", Jehova (Jahvé). Det var inte blott och bart hednisk sed som var förkastlig, utan skadlig och omoralisk utövning. (2 Kon. 17:24-41)

 Enligt "The Encyclopedia of The Jewish Religion" på sidan 198, konstateras: "Giltiga förbud, angiveri och sarkasm var bland vapnen vilken lagen och profeterna riktade mot avgudadyrkan och åtföljande av moralisk och andligt nedbrytande promiskuitet, mänskliga offer, svartkonst, magi, spådom och så vidare." Här visas tydligt att, det inte var det hedniska ursprunget som var förbundna med olika sedvänjor och firande, som misshagade Gud, utan själva de onda handlingarna i utövningen.

Guds tjänare följde hedniska sedvänjor

Balsamering

Längst nådde balsameringskonsten i Egypten, där dödskulten var religionens bärande idé. Människorna hoppades på ett evigt liv i dödsguden Osiris rike. Eftersom man tänkt sig att själen skulle leva vidare, ville man också bevara kroppen efter döden som själens boning.

Enligt Egyptierna, var detta att bevara kroppen, liksom ett framtida fordon, enligt deras tro att kroppen var en uppenbar form av själen; en bild av en gudomlig inre varelse; en perfekt integrerad, förening av helhet med kroppen. Även efter döden, förblev det ett översinnligt band mellan själ och kropp. De kände att inträde i ett bättre tillstånd av varande berodde på flera aspekter vilket inkluderade förberedande av kroppen, ceremoniella procedurer, och berodde på huruvida den döde hade levt ett liv fritt från ondska. Den selektiva behandlingen var symboliskt representerad i åskådliggörandet av "Balansen" varigenom hjärtat av den avlidne vägde mot en fjäder. Skulle balansen vara ofördelaktig, förblev den avlidnes önskan till ett högre nytt livstillstånd obesvarad.

Delaktigheten av denna förståelse var kända i de Hebreiska och Kristna skrifterna och representerade en av de tidigaste introduktioner av en känsla av inre värden vilken tjänade till att kontrollera människor i deras relationer till varandra. Som vi skall se, hade Josef, Guds tjänare, direkt följt denna hedniska sed att balsamera.
1Mos. 49:33 - 50:3 NW berättar: "Således blev Jakob färdig med att ge befallningar åt sina söner. Sedan drog han sina fötter upp på vilobädden och utandades och samlades till sitt folk. Därefter föll Josef ner öve sin fars ansikte och brast i gråt över honom och kysste honom. Sedan befallde Josef sina tjänare, läkarna, att balsamera hans far. Så läkarna balsamerade Israel, och de använde hela fyrtio dagar för honom; så många dagar använder man nämligen vanligtvis för balsameringen, och egyptierna fortsatte att fälla tårar över honom i sjuttio dagar." Det hedniska ursprunget av balsameringen av en död kropp, misshagade inte Gud och hade ingen betydelse för Josef och Jacobs dyrkan av den sanne Guden.

Mumifiering

Enligt "TheTorah: en modern kommentar", var avsikten med mumifiering, att bevara kroppen som en hjälp för själen när den gjorde sin resa till ett nytt liv. Kroppen skulle ligga behandlad med myrra och liknande kryddor, tvättad, inlindad, och då placerad inuti en grotta i ett berg.

Bibeln hänvisar till grottorna i Kanans land som innehöll de heliga preparerade kropparna av Abraham och hans fru Sara, Isak och hans fru Rebecka, Jacob och hans fru Lea. När det gäller Josefs död, säger Tora att, "Josef dött vid en ålder av ett hundratio år; och han blev balsamerad och placerades i en kista i Egypten." Kung Asa av Israel, lades på en säng "som man hade fyllt med balsamolja och salvor av olika slag, blandade till en salva av speciell tillverkning." (2 Krön.16:14 NW) Här kan man tydligt se, att Guds sanna tjänare, i god ställning, använde sig av sedvänjor med religiöst hedniskt ursprung, utan att misshaga Gud. Det visar ännu en gång att det hedniska ursprunget hur man behandlade en död kropp med olika kryddor, omslag och begrava dem i grottorna, inte var misshagligt inför Gud, och hade absolut ingen betydelse för den ende sanne Guden. (1 Mos. 23:11,17,19,20; 25:9; 49:29,30; 50:13)

Enligt skrifterna, som visar hur Jesu kropp preparerades visar att han blev behandlad enligt den vitt och brett accepterade utövningen av egyptisk sed, som ursprungligen utförde denna process enbart av religiösa skäl av hedniskt ursprung. Bibelns Evangelium enligt Johannes beskriver behandlingen av Jesu kropp som lyder: "Nicodemus kom också dit, han som första gången hade sökt upp Jesus på natten, och han hade med sig en blandning av myrra och aloe, omkring trettio kilo. De tog Jesu kropp och lindade den med linnebindlar tillsammans med kryddorna såsom judarna brukar göra vid en gravläggning. Intill platsen där Jesus hade blivit korsfäst fanns en trädgård och i trädgården en ny grav där ännu ingen hade blivit lagd. Där lade de Jesus, eftersom det var den judiska förberedelsedagen och graven låg nära" (Joh. 19:39-42 NT-81) Av detta kan man dra slutsatsen att Jesu Kristi kropps preparering hade likheter med den Egyptiska hedniska sedvänjan, mumifiering. (Markus 16:1; Luk. 23:56; 24:1) Säkert var, att denna brett accepterade gamla hedniska specialitén, som användes på Jesus' kropp inte var misshaglig inför Gud.

Å andra sidan, återuppväcktes Jesus Kristus tre dagar senare och upphöjdes till en "överlägsen ställning" och "sitter på Guds högra sida." "Jesus gav er ett exempel för att ni skall följa i hans fotspår." Som kristna bör vi "Ta ... Gud till föredöme, som hans älskade barn." och fortsätta vandringen i kärlek, precis som Kristus även älskade dig. Gud visade även sitt godkännande genom att välsigna Kristna församlingen, utgjutande hans helig andel över dem vid Pingsten år 33e.kr, gjorde ett exempel för oss till att efterlikna .

Som Paulus skrev, "Ha mig till föredöme liksom jag har Kristus till föredöme". Med detta menar vi inte att vi måste linda in en död kropp i kryddor. Nej, men det säger oss att följa seder och firande som hade hedniskt ursprung inte är misshagligt inför Gud, så länge det inte innehåller några skadliga omoraliska gärningar och att det är direkt tillbedjan av andra gudar som är inblandade. (1 Petr. 2:21; Ef. 5:1,2; 1 Kor 11:1; 1 Petr. 1:3; Heb. 1:2,8,12; 10:13)

Chanukka

Medan Jesus Kristus fortfarande levde, firades Chanukka eller "invigningsfesten, invigningshögtiden" av Judarna (Joh. 10:22). Fastän detta firande inte har hedniskt ursprung, finns det ingenstans i de Hebreiska skrifterna något påbud att fira Chanukka. Däremot finns den i Apokryferna. Det är intressant att Jesus inte fördömde detta firande. Istället fördömde han den självrättfärdiga, ovänliga behandling, lagiska lärdomar och den fariséeiska attityden. För firandet av Chanukka var inte skadlig, men de judiska religiösa ledarnas behandling av folket var däremot skadlig.

"Denna invigningsfest firas fortfarande av det judiska folket som chanukka. Under ämnet "Mackabéerna" i Harper's Bibel lexikon, sägs: "Under Judas lysande ledarskap, som hade börjat som ett gerillakrig och som utvidgades till en fullskaligt militärt engagemang i vilken mindre Judiska styrkor ledde till nederlag för betydligt kraftfullare Syriska arméer. Bland Judas mest märkliga bedrift var återerövringen av Jerusalem (utom för Akra fästningen, som var Syrisk garnison vilken fortsatte hålla stånd) och återerövringen av templet, efter att det besudlade altaret hade blivit förstört och återuppbyggd. Datumet av återerövringen, 25 Kislev år 164 f.Kr. med åtföljande åtta dagars högtidligheter, har sedan den tiden varit berömd som den årliga Chanukka eller "invigningsfesten".

Födelsedagar

När det gäller födelsedagsfirande, sägs det att Job´s söner firade deras födelsedagar regelbundet. Lägg märke till att det sägs i Job 1:4,5: "Och hans söner gick och höll gästabud, -var- sin -dag- i sitt hus; och de sände bud och inbjöd sina tre systrar att äta och dricka tillsammans med dem. Och det hände sig varje gång, när gästabudsdagarna hade gått varvet runt, att Job brukade sända bud och helga dem; och han steg upp tidigt på morgonen och offrade brännoffer efter antalet av dem; ..." -NW

Hur vet vi att "hans dag" avsåg deras födelsedag? Notera Kapitel 3 verser 1-3:"Det var därefter som Job öppnade sin mun och började nedkalla ont över sin dag." Job svarade nu och sade: "Må den dag förgås på vilken jag kom att födas, också den natt då någon sade: En kraftfull man har blivit avlad". Av denna orsak återger Levande bibeln(eng) Job 1:4,5: "Varje år när var och en av Job's söner hade en födelsedag, inbjöd han sina bröder och systrar till sitt hem för att fira." Vid dessa tillfällen skulle de äta och dricka med bra munterhet. När dessa födelsedagsfester slutade och ibland varade de flera dagar - skulle Job sammankalla sina barn och helga dem; stiga upp tidigt på morgonen och offra ett brännoffer för var och en av dem.

Det finns även ett annat intressant firande med hänvisning till Abraham och hans son Isak i första Moseboken 21:8. "Barnet växte upp och blev avvant; och Abraham gjorde sedan i ordning en stor festmåltid den dag då Isak blev avvand." Kunde detta jämföras med ett födelsedags firande? Kanske fanns det andra hedninga nationer som höll fest på dag av deras barn blev avvanda, för Abrahams Gud påbjöd inte denna fest, inte heller fann han den misshaglig för Abraham att fira.

Hedniska namn

Daniel och hans tre vänner tilldelades villigt andra namn inom den hedniskt politiska myndigheten i Babylon, namnen av hedniskt ursprung. Detta visar att enskilda samveten är avgörande faktorer och inte någon religiös organisation. Men ännu viktigare, deras hedniska namn var inte misshagliga inför Gud. Daniels namn, Beltesassar, var ett namn som kommer från den falska guden Baal. Och ändå vägrade inte Daniel att bära detta namn, inte heller misshagade det Gud. Betyder det att Daniel genom att bära namnet Beltesassar erkände och understödde tillbedjan av den falske guden Baal ? Identifierade han sig själv med hedendomen ? "Rörde han vid orena saker ?" Var han del av "det stora Babylon ", som skulle "ta del i hennes synder?" Tydligen inte. (Daniel 1:6,7; 3:13-18; 4:19)

Kärlek är lagens fullbordan

"Den ene bedömer en dag som förmer än en annan; den andre bedömer varje dag lika; var och en må vara fullt övertygad i sitt eget sinne." Med undantag av buden att älska Gud och nästan, som inkluderar en klart uppgiven moral, måste var och en av oss använda våra egna sunda sinnen och förstånd och vara "helt övertygade i sitt eget sinne" av vad som tilltalar och misshagar Gud, när det kommer till de många samvetsfrågorna i bibeln. Alla kristna skulle säkert vilja "välkomna den (person) som är svag i (sin) tro" och inte att "bli en orsak till fall. " Men att lägga obefogade begränsningar och lagar på andra, på grund av vår personliga eller organisatoriska samvete, är att "binda ihop tunga bördor och lägga dem på människornas skuldror" och att leva genom "den skrivna lagsamlingen dömer nämligen till döden, men anden gör levande." Hebr. 5:14; 2 Kor. 3:6; Rom 14:1-3,5,13,20; Matt. 23:4)

Det är inte lagens krav som tillhör Kristi efterföljare. Enligt den mosaiska lagen "frambärs både offergåvor och slaktoffer. Men dessa kan inte göra den som utför helig tjänst fullkomlig vad hans samvete beträffar, utan har bara med mat och dryck och olika dop att göra. Det var lagenliga krav angående köttet, och de var pålagda intill den fastställda tiden att skapa ordning i tingen." För bara med "Kristi blod" kan våra samveten renas", genom att ta bort lagtexten. (Heb. 9:9-10,14)

Det "nya förbundet" i vilken Kristus instiftade med sina lärjungar var förbundet Gud sade att: "i deras hjärtan kommer jag att skriva dem", en inre lag av kärlek, inte en yttre lagsamling av regler, regler av teknisk betydelse bakom olika seder och högtidsfiranden. För "kärlek är lagens fullbordan". Att lägga begränsningar på olika seder och helgdagar därför att de är av hedniskt ursprung, innebär att man lagiskt "med sinnet håller fast vid köttet, betyder nämligen död." För i stället om de kristna "med sinnet håller fast vid anden betyder liv och frid." Och för detta har vi "frihet", att som Kristi efterföljare, ta del i många seder och helgdagar som har hedniskt ursprung, så länge de inte får andra att snava och falla, och är kärleksfulla, vänliga, blygsamma och bara vandrar med vår Gud och att vi inte involveras i direkt avgudadyrkan av falska gudar eller skadlig, omoralisk utövning. (Jer. 31:31-33; Heb. 8:10-11; Rom 13:10; 8:1-11; Gal.5:1; Mika 6:8; 1 Kor. 8:13)

Buden vi måste följa har ingenting att göra med seder, helgdagar och firande som hade hedniskt ursprung, utan i stället som aposteln Johannes uttryckte det, "nu kommer jag med en begäran till dig .....inte ett nytt bud, utan ett som vi har haft från början, att vi skall älska varandra. Och detta är vad kärleken innebär: att vi fortsätter att vandra i överensstämmelse med hans befallningar. Detta är budet som ni har hört från början, att ni skall fortsätta att vandra efter det " ( 2 John 5,6)

Hur är det då med seder som: Smekmånad, bröllopsring, bröllopsdag, fars och mors dag, skålandet, nationaldagar, 1 majfirandet m.m. Detta kommer att tas upp i en kommande artikel.